Herren är min Herde                           Dän’n allsmäktige jäär jeetar’n miine
mig ska intet fattas.                              määg skaa äingä’n’täing fattas

Han låter mig vila på gröna ängar;     Hann lät’ mä wiil oppa gröön’ainga
Han för mig till vatten                         a llaai mä ne’deill vattn’ä,
där jag finner ro                                   där I fa vaa i’free

Han vederkvicker min själ;                  Ha’n pigg opp mä da I waal melankolisk
han leder mig på rätta vägar                a tala’ åm wå väg I ska gaa
för mitt namns skull                            För Vår’ Herrre, han’n waiit

Om jag ock vandrar i                           Ävän’ åm’ I töökk hä’ jäär
dödsskuggans dal                                 kuusälit,
fruktar jag intet ont,                             sä gruuv I mä int föör döö’n
ty du är med mig;                                 För dö lämmä’n mä ällri,
din käpp och stav                                  a daa waal I
de trösta mig.                                        full a förtrösta¨n

Du bereder för mig ett bord                  Dö duuk fram ä bool
i mina ovänners åsyn;                          vä nådagavärn, ävän åm ovänn’rän staa ‘a  blaaing
smörjer mitt huvud med olja                dö gnii äin mä vä ålja oppii skaal’n
och låter min bägare flöda över             a säi’ däill att äingäntäin’g ska fattas mä

Godhet allenast och nåd                       Baara goo’haaita a nåd skaa
skola följa mig                                       faali’ mä,
i alla mina livsdagar.                            sää laaing I leev
och jag skall åter få bo i                         a I faa kåmma opp i
Herrens hus,                                         himmäl’n
evinnerligen.                                         för alltii.